Mitt absoluta älsklingsljud

Inget ljud. Ljud som upphör. Ljudet av när ljud tystnar. 

Ah...

Ända sedan jag var liten har jag älskat ljudet av när köksfläkten stängs av. När ljudet upphör och ersätts av absolut ingenting. Själva ögonblicket då det händer. Fortfarande säger jag ibland "Lyssna!" när jag stänger av fläkten hemma och så njuter jag och de som eventuellt vill njuta med mig av tystnaden som uppstår. Min son har börjat göra likadant, och jag älskar det. Aldrig är väl en tystnad just så tyst som då den föregås av ett jobbigt, långvarigt ljud. Ljuvligt!

Lika mycket njuter jag av att under mina ensamstunder i bilen få lyssna på bara precis ingenting. Ibland älskar jag att lyssna på podcast eller musik och att få sjunga/skråla också, men mer och mer väljer jag tystnad. Som en välbehövlig motpol till allt det där andra. Själbehövlig.

Precis just så är det även precis just nu. Dagen har varit lång. Mycket lång. Jag var på plats här i klassrummet klockan sju imorse och nu har det snart gått tolv timmar. Lektioner, genomgångar, arbeten, rastvakt, lekar, lunch, möten, samtal. Bra och lyckat alltsammans, men intensivt och under mycket ljud. Till på köpet jävlades min dator med mig, så när jag väl blev ensam i klassrummet här för en stund sedan så brusade/surrade den och hade sig. Otroligt irriterande.

Och så helt plötsligt. Nästan som om jag tryckt på en knapp. Tystnad. Total tystnad. För första gången på hela dagen. Obeskrivligt.

Sitter här och njuter bara en pytteliten stund till och laddar batterierna. Strax kvällens träningspass. 

Shhhh.....