Jag: När man säger fel?
Ludvig: Ja, när de säger Jiktor till mig.
Jag: Är det många som gör det?
Ludvig, nickar och säger sorgset: Ja, mina jänner säger så. Men mina sjöknar, de säger jätt.
Älskade Ludvig. Tre år gammal. Så liten men med en klokhet så stor. Och med sådan närhet till dina känslor. Det gör mig så glad.
Finaste Ludvig. Jag förstår att det känns jobbigt ibland. Men det är ju inte av elakhet andra ibland säger fel namn, utan för att många tycker att ni är väldigt lika varandra du och Viktor. Ni är så duktiga på att säga till och korrigera när någon tar fel, det är jättebra. Och jag är så glad över att ni har världens bästa fröknar som dagligen ser och bekräftar er båda för de ni är.
Underbara Ludvig. Ni kommer bli ihopblandade många gånger du och din bror. Många kommer ta fel, säga fel. Men du är du, och kommer alltid att vara det. Och vi kommer alltid finnas här och stötta dig längs vägen. Lyfta fram allt det vackra och unika i just dig.
Mitt löfte till dig. Min älskade, finaste, underbara Ludvig.
Finaste älsklingskillarna. Inte kan det vara så svårt att se skillnad? Viktor har ju blått hår och Ludvig rosa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar