Ikväll har jag varit på jättetrevlig julgransplundring hos världens bästa svärmor. För några dagar sedan kom jag hem från tre veckors drömsemester på andra sidan jordklotet. Jag har en underbar make och fyra fantastiska barn som jag är sjukt stolt över och älskar så mycket att det gör ont. Vi är friska. Jag bor i ett stort vitt hus och har en stor svart bil med rosa rattmuff. Jag har ett yrke som jag tycker mycket om. Jag har en lila mössa med igelkottar på. Jag har precis lyckats gå ner några av mina kvarvarande kilon utan att jag ens visste om det. Jag borde vara världens lyckligaste.
Ändå sitter jag här i mörkret och känner mig totalnere. Golvet är kallt, luften är kall, vattnet är kallt och kommer så vara i minst sex veckor till. Omkring mig ser det ut som ett smärre bombnedslag och listan med "ska göra- och måste ta tag i-saker" känns oändlig. Jag vet inte var jag ska börja. Har så många projekt att ta itu med, så mycket som måste fixas, men saknar tid, pengar, ork och motivation. Mest tid. Och pengar. Hann bara vara hemma i Sverige några timmar innan den vanliga oron började infinna sig och huvudvärken komma smygande. De är kvar båda två...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar