Nu har vi landat. Är hemma i vårt älskade kråkslott igen. Åter i verkligheten. Skönt, trots underbar och välbehövlig paus.
Jättefina dagar har vi haft. Säfsen - lagom långt borta, lagom stort, lagom avancerat. Lagom. Precis min grej. Supermysig stuga, vacker natur, fina backar, härligt väder, glada barn.
Bäst av allt - sällskapet. Faster med familj. Så trevligt vi haft det!
Fina faster. Som alltid ställer upp och tänker på oss. Glad, pigg och energisk. Den här veckan har hon impat stort på niecen med sin skidåkning. Så duktig. Och skitsnygg! Det enda är att jag skulle vilja banka in i huvudet på henne hur bra hon verkligen är, eftersom hon vägrar fatta det själv...
Onkel. Stabil och genomsnäll, tryggheten själv. Pojkarnas nya idol. Som lugnande berättar att han minsann också backat in i dumma saker och att han också tyckte det var jättejobbigt att köra hem i becksvarta mörkret igår. Skönt.
Kusin Erik. Så rar, så fin, så lugn, så omtänksam. Som ädelt kastade sig av sina egna skidor för att hjälpa tantkusinen när hon praktvurpat i backen. En toppenkille!
Kusin Anna. Så utåtriktad, så social, så målmedveten. Alltid med mobiltelefonen i högsta hugg, någon att lita på i en nödsituation. Jätteduktig och fin med killarna. En toppentjej!
Tack raringar för härliga dagar!
2 kommentarer: