Melodifestivalen är inte riktigt min makes grej (säger han).
Han är med, han kollar och han tycker, mest i form av muttrande.
Tills ikväll. Helt plötsligt är han alldeles lyrisk över Pernilla Andersson och hennes bidrag. Hojtar saker som att det är årets, t.o.m. tidernas, bästa bidrag. Och nu, håll i hatten, ringer han och röstar.
Det finns hopp.
3 kommentarer: