För snart ett år sedan skrev jag detta. Det gick väl ärligt talat lite så där. Närmare bestämt inte alls. Har än idag inte gått. Står fortfarande och stampar på samma eländiga vikt och dras med samma onda, eländiga rygg. Inte bra.
Jag och bästa Louise slätade över det hela lite med att vi ju faktiskt aldrig sagt något om till VILKEN av pojkarnas födelsedagar vi skulle ha nått vårt mål. Sant. Smart. Men inte så jäkla bra egentligen, eller hur gumman...
Nu står jag här igen, ett år senare. Vis av erfarenhet vågar jag inte säga att jag SKA klara av det den här gången, men jag tänker ge det ett uppriktigt försök. Har redan börjat. Känner mig ruggigt motiverad och vill, vill, vill.
Så. Nu jäklar! Igen.
4 kommentarer: