Stora pojkar i stora sängar

Sömnen. Vår ständiga akilleshäl.

Ni vet ju sedan tidigare (här, här, här och här kan ni läsa om några av alla turerna) att vi aldrig riktigt fått det att funka med Ludvigs och Viktors sovrutiner. Efter att ha provat en massa olika alternativ hade vi börjat krokna rejält. För ett tag sedan började det kännas ohållbart. Då hade vi kommit till att pojkarna gallskrek bara de närmade sig sina spjälsängar och väl där hade de börjat lära sig att klättra ur dem. Jättejobbigt! Efter några veckors krigande och sovande på madrass på golvet beslöt vi oss så för att genomföra en förändring. Bort med spjälisarna således, och in med stora, fina sängar. Sådana som stora barn har. Stort, helt enkelt.

Pojkarna har varit så lyckliga och har hittills tyckt det varit jättemysigt att få krypa till kojs om kvällarna. Nattningarna har sedan, peppar peppar, fungerat riktigt bra hittills. Vi har visserligen fått lyfta tillbaka och lägga ner dem sisådär 20 gånger var vid varje godnattstund (ett bra träningspass kan jag lova), men det har varit utan gråt och skrik och det känns som en fantastisk vändning. Att de sedan fortfarande, nu för egen maskin, kommer in på natten och somnar om i vår säng känns helt okej. Huvudsaken är att de får somna och sova bra på kvällen.

Nu håller vi alla tummar för att det fortsätter lika bra!!