Lite FÖR stor, kan jag nog tycka ibland... Men men, detta är vad han vill och brinner för, så då får så klart storasyster peppa och heja på. Han kommer ju alltid vara världens finaste raraste lille pluttskruttbror, oavsett hur stora monsterlår och armar han lyckas bygga upp... Och oavsett vad jag egentligen tycker om själva kroppsbyggeriet, dieterna och allt annat han utsätter sin kropp för, så är jag så nedra imponerad över hans enorma kämparglöd, målmedvetenhet och envisa vinnarskalle, som ju präglat honom ända sedan han var liten. Har han bestämt sig för något så går han in för det till 100%, och gör det jäkligt bra. Bäst.
Nu har han börjat blogga också, bror min. Jätteduktig är han. Vill du följa hans resa mot mästerskap i New York och andra äventyr kan du kika här.
Här en bild från när Patrik deltog i Luciapokalen - 09 (tvåa från vänster)
Ja jag säger då det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar