Fredagen. Vilken dag!

Ja. Var ska jag börja...

Det blev en hektisk dag, precis som jag förutspått. Det blev även en otroligt fin och känslofylld dag, något som jag också både trott och hoppats på och även redan berättat lite om. Är fortfarande alldeles uppfylld (och totalt slut som artist - kände mig nästan bakis hela dagen igår, trots att jag inte druckit en droppe).

Vi började med att åka till pojkarnas skola för att gå på deras avslutning. Fördelen med dagens sjukkaos var ju faktiskt att jag fick möjlighet att vara med där, något som jag inte skulle varit annars. Så mysigt! Personalen hade gjort så fint och bjöd på både fina ord, god fika och suverän överraskningsshow. Åh vad jag tycker om de människorna!

Direkt efteråt åkte vi hem och hämtade Amanda och sedan bar det av för dagens första utspring. Det var Petrus Lollo som gick ut i Solna. Fullt ös, konfetti överallt och så mycket glädje i luften. Det är något speciellt med studenttider! 

Kort paus och så vidare till nästa skolgård - Värmdö gymnasiums. Nu var det vår Evys tur att springa ut. Det var tuff trafik och svårt att få parkeringsplats, men vi hann precis. Underbart!!

Utöver E så visste jag att en av mina gamla elever också gick där, så jag hade förberett blommor och kort utifall att jag skulle stöta på henne där mitt bland alla hundra(tusen?)tals människor. Rasmus stod med killarna och jag tog ett varv på måfå, och så plötsligt såg jag hennes leende barnansikte på en skylt en bit bort. Förvåningen och glädjen i hennes ögon slog det mesta och att sedan tre av hennes kompisar, även de mina gamla snorpor, var där och gratulerade, det.. Ja, det går nästan inte att beskriva. Det blev ett rejält både gråt- och kramkalas och jag gick som på moln i flera timmar efteråt. 

På väg hem från Gullmars var det dags för nästa punkt på schemat - att stanna till hemma hos en annan gammal elev till mig. En person som av olika anledningar haft det lite tufft och som för alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag fick lämna över blommor och hälsning och prata en stund med både honom och hans underbara mamma, innan Ludvig och Viktor fick nog och tyckte vi skulle åka vidare. Så då gjorde vi det. 

Under kvällen hann vi sedan med att vara på båda tjejernas mottagningar. Först var vi en stund hemma hos Petrus och sedan åkte vi vidare hem till Evy. Så trevliga kalas med så många härliga människor och så mycket gott att äta. En fantastisk kväll!

Det var en mycket trött mamma som vid niotiden på kvällen - ca 14 timmar efter att vi åkt hemifrån -kom hem, skjutsade dotter till kompis och sedan landade i soffan med världens finaste prinsar. Snipp snapp snut, så var fredagen slut.