Från skiss till kräfta

Alltså det här med att sy någon liten kreation eller två. Det är ju faktiskt egentligen ingen större konst. Inte om man har en bra plan och ett noga ritat mönster att följa.

Sedan är det bara att överföra skissen till tyg och skrida till verket. Typ. Plocka fram symaskin, trä lite tråd, fiska upp undertråd och sätta igång. Typ.

Här är för övrigt en av symaskinsbilderna, som världens bästa Emma (hur skulle/ska jag klara mig utan den människan?) hjälpte mig att få fram. Som ni ser finns alltså bevis på att jag verkligen gjorde't. Är fortfarande smått i chock själv.. 

Färdigsydd, platt kräfta. Till ögon hade jag målat ett par flirtkulor svarta och till ben och känselspröt (heter det så?) kom jag på att sugrör kanske skulle passa bra. Här hade jag bara lagt ut allt löst, det sista pysslandet sköttes sedan i skolan, till barnens (och kollegornas) förtjusning. 

Det roliga var att jag gjorde allt i största hemlighet och inte avslöjade något ens för Niklas. Vi har ju denna hattävling (hatt, inte hat) varje år, men med tanke på att det alltid varit fullt upp med planering inför festen, matlagning och allt annat så har jag hittills aldrig lagt något större krut på mina huvudbonader. Jag har slängt på mig något färdigt i sista sekunden och låtit de andra slåss om vinsten, något som jag också fått lite småpikar för genom åren. Denna gång bestämde jag mig för att överraska alla och gå all in. Väntade som vanligt in i det sista, ojade mig över vad jag skulle hitta på och så bam, strax före gästerna kom, drog jag på mig min skapelse. Succé! Tyckte vissa av oss...

Är mycket nöjd med det färdiga resultatet.

Nu får den vila tills nästa gång, när nu det blir...