Trött...

Så otroligt trött.

Varje morgon den här veckan har jag lovat mig själv att gå och lägga mig tidigt kommande kväll. Varje kväll kommer jag in i någon slags andra andning och "ska bara" en massa saker och så helt plötsligt är klockan jättemycket. Igen. Varför blir det alltid så?

Dessutom är killarna återigen inne i en jobbig sovperiod. De drömmer mycket, sover oroligt och vaknar stup i kvarten. Inatt var det Viktor som höll igång värst och var pigg och ledsen om vartannat. Imorse kändes som om jag knappt sovit något alls.

Lång dag i skolan. Otroligt intensiv (kändes bäst så, så att jag inte skulle kunna somna) men väldigt härlig och lyckad. Det går bra nu, är kul. Jätteduktig och trevlig lärarkandidat, underbara ungar, spännande teman och flera roliga projekt på g. Har (för?) många bollar i luften.

Direkt till gymmet. Dubbla pass. Först egna gympan, sedan boxningspass för första gången på flera år. Så jäkla kul! Lär ha ont i hela kroppen imorgon...

Vidare till Bosön, hämta son, köra hem, äta god mat, kolla datorn. Nu sova. Måste sova.

Vad jag ville säga med detta tråkiga inlägg? Jag vet inte. Att jag är trött. Plus att jag älskar min man så enormt mycket för att han håller ställningarna och styr upp allt här på hemmaplan de dagar (allt för många) jag knappt visar mig här alls. Kärlek.

Vi säger så. God natt.