Påsklovsplaner

Ja nu ska ni få höra...

Tidigt i vintras fick vi ett jättefint erbjudande av jättefine Petrus om att åka upp till Idre med dem på påsklovet. Efter mycket om och men så bestämde vi oss för att hänga med. Jättesvårt beslut eftersom vi egentligen inte alls har råd, men vi kände ändå att det skulle vara så viktigt för Rasmus och Amandas skull. De hamnar så ofta i kläm annars, så vi resonerade som så att om vi bara kunde  fixa detta på något sätt så skulle det alla gånger vara värt det.

Nu har det gått en tid och även om pengaläget förbättrats något så har det varit tufft. Även på andra håll, med stress, sjukdomar, renoveringar och annat. För någon vecka sedan började vi prata om att kanske dela upp oss under lovet, och även om det kändes lite konstigt först så, ja. Så blir det.

Imorgon åker alltså Niklas och de stora barnen till fjälls, medan jag och de små blir hemma. 5 dagar själva. Bara vi.

Det kommer bli intensivt så klart att vara ensam med huliganerna, men också väldigt mycket välbehövlig egentid. Vi ska ta det lugnt, träffa kompisar och kanske hitta på något lite annorlunda som teater eller liknande. Vi ska fixa ute, fixa inne. Vi ska laga mat och äta tre personer. En och två halva. När pojkarna sover ska jag vila. Inte skjutsa, hämta, flänga, plocka, skälla. Vila och förhoppningsvis även få massor gjort här hemma. I min egen takt. Under tystnad. Jag ska njuta.

När så hela gänget är samlat igen på torsdag ska jag njuta igen. Av att det inte är tyst, av att inte behöva vara själv, av att få laga mat och ta hand om ett helt regemente. Av att återigen få vara tillsammans. Det är viktigt att få längta efter det ibland.

Än är vi dock inte där. Än är det lördag. Imorgon är det söndag. Då börjas det.