Det börjar bli dags att återgå till verkligheten. Ledigheten är över för denna gång. Imorgon är det dags igen.
Jag längtar efter alla de små, jag har saknat dem i veckan. Samtidigt har en oro sakta kommit smygande under dagen. Tankar börjat snurra. Har jag glömt något? Är det något jag borde ha gjort under lovet som jag missat? Har jag tagit det FÖR lugnt?
Någonstans vet jag svaret. Nej. Jag behövde detta, var värd det. Behövde tanka energi, hitta kraft, hitta mig själv. Det låter djupt, men det känns faktiskt så. Det har varit en ovärderlig vecka.
Det gick ovanligt snabbt att koppla bort jobbet detta lov. Kunde nästan direkt börja varva ner och slappna av, annars brukar det kunna ta några skakiga dagar innan ron infinner sig. Jag hoppas att det inte ska gå fullt lika snabbt att växla tillbaka igen. Att jag ska kunna behålla lugnet ett tag. Kunna hålla axlarna sänkta, huvudet högt. Andas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar