Tio minuter efter att jag skrivit det förra inlägget hördes ett konstigt läte inifrån killarnas rum. Nu var det Viktors tur. Medan jag och Niklas hjälptes åt att ta tag i kaoset där hördes ett liknande ljud från vardagsrummet. Ludvig. Sedan dess har de kräkts ikapp. Ödets ironi i det?
Veckobrevet får vänta till imorgon, morotskakan lär inte, som det var tänkt, tas med och bjudas av på morgondagens fika med arbetslaget. Tänker att det får bli köpebröd, va?
Nu försöka få två superpigga killar att somna. Som sagt, kvällen är ju ung...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar