En av de stora känslornas dag. Lycka och sorg, hand i hand. Så många härliga återseenden, så många jobbiga minnen. Platser jag saknat så oerhört och ändå bävat inför att återse. Allt så in i detalj välbekant och nära, ändå så otroligt fjärran. Känslan av otillräcklighet och av att inte riktigt passa in. Att aldrig göra det. Sorgen över att detta inte är mina barns barndom, såsom det ju varit min.
Trots de negativa undertonerna, så gick allt ändå bättre än vad jag kunnat tro. Det var, på många sätt, en fantastisk dag. Som en hel sommar i miniformat. Jag är jätteglad över att jag tog steget och att jag fick ge mina barn en glimt av den verklighet som varit min. Det var värt mycket.
Tack för idag. Slut för idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar