Första morgonen

Efter lång hemresa har vi så landat i huset och som vanligt så här första morgonen hemma är det en miljon blandade känslor som trängs i kropp och knopp.

Det är underbart att vara samlade, underbart att se pojkarnas glädje över att se sina rum och leksaker och inte minst över att få träffa storebror. Det är underbart att få duscha och gå på toaletten i lugn och ro, underbart att kunna glida omkring som man vill, bara vi. 

Sen kommer genast allt det där andra, som ett brev på posten (ska berätta sen om ett annat brev på posten, ett underbart sådant). Jobbångesten (som tyvärr hade börjat smyga sig på redan i Skåneland) och frustrationen över allt som måste tas tag i här hemma river i bröstet och får mig att nästan inte kunna andas normalt, än mindre tänka klart. Städning, uppackning, trädgården, verandan, renovering, var tusan ska vi börja??
Och vikten ska vi inte prata om. Hua.. (tänker i och för sig att det nog måste bero på alla muskler jag byggt upp under min och Hannas hårdträning, visst?)

Som alla år slits jag mellan tankarna på att ta tag i förfallet, på alla plan, nu, genast, bums och på att avvakta och njuta av de sommarveckor som faktiskt återstår. Tänker att det som vanligt får lov att bli en mix. Kanske tex kan börja med att inte dricka drinkar och äta glass VARJE dag...

Nu frukost, planering och listskrivning. Nytt block är inhandlat - livsviktigt.

Vi är hemma, vi är tillsammans, nu kör vi!

Men myntan, Louise, myntan... :(