Så det skär i bröstet

"Mattis gick storgråtande fram och tillbaka i stensalen och skrek:
- Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!
Om och om igen ropade han på samma vis:
- Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!
Då sa Lovis:
- Mattis, du vet att ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör, så har det alltid varit, vad jämrar du om?
- Men han fattas mig! skrek Mattis. Han fattas mig så det skär i bröstet!
- Vill du att jag ska hålla om dig ett slag, frågade Lovis.
- Ja gör det för all del, skrek Mattis. Och du Ronja också!"

Idag håller vi om varandra och sörjer vår älskade Nisse