Om nervositeten och ångesten som plötsligt idag kom sköljande över mig. Allt har hittills känts så himla lugnt och bra just inför detta lopp, men nu vände det. Rejält. Efter helgens backar med både segrar och vurpor, efter att vi nu äntligen fått reda på vår starttid, efter att ha börjat läsa alla sidor om loppet på nätet. Efter att ha insett vad lite jag vet, kan och har koll på. Som en våg kom oron och fick mig att nästan vilja kräkas. Vad tusan har vi gett oss in på?
Har över lag haft en ganska tuff dag idag. Sämst:
* Jobbig morgon. Lämning. Trött, frusen, stressad mamma med ont i kroppen och otaliga blåmärken. Trotsiga barn. Hörde jag måndag?
* Fullspäckad skoldag med ont om tid att tänka. Svårigheter att tänka. Mycket att tänka på. Taskig kombo.
* Jobbig läggstund med barn som inte vill sova, trots (pga?) übertröttma.
* Att sitta och småsura över att det inte är något bra på tv och så plötsligt, en halvtimme efter start, inse att det ju är en av årets viktigaste tv-kvällar; Guldbaggegalan.
* Orolig lillskrutt som för andra gången på bara några dagar gråter hysteriskt i sömnen och inte kan tröstas på en lång stund.
* Ännu en alldeles för sen kväll. Borde sovit för länge sedan.
Bäst:
* Eleverna.
* Roliga planer ihop med kollegor.
* Mysig hämtning, middag och myskväll med barnen. De där trotsiga, übertrötta, ni vet. Mellan morgontrots och nattningstjafs. En härlig stund.
* Att efter insikten om Guldbaggegalan kunna starta om programmet från början och tack vare det ändå få njuta av hela alltet. Som alltid en underbar afton. Älskart!!!
* Farmen.
* Att få krypa ner i varm, mjuk säng.
Stoppar där och gör mig redo att sova. Tack för idag, slut för idag. Fortsättning om skiduppladdning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar