Ja. Helgen har hittills varit ganska precis just så.
Igår, ÄNTLIGEN, middag tillsammans med släktingar vi inte träffat på länge. MYCKET länge visade det sig - oj vad dåligt uppdaterade vi var på varandras liv och leverne... Det blev en trevlig kväll med rökta revben från Heberleins, äppelpaj med vaniljvisp samt sent kvällsdopp i bubbelpoolen. Mys!!
Tyvärr blev Niklas tvångsbeordrad att komma in och jobba natt, så strax före 21 var han tvungen att lämna oss. Kände mig riktigt ensam när jag, efter att gästerna gått, fick krypa ner själv i den stora, tomma, kalla sängen. I och för sig dröjde det inte särskilt länge innan den som vanligt fylldes med två snurrande, sparkande, varma små människor, men ändå. Jag föredrar att ha han den stora människan hemma också.
Nu på förmiddagen blev jag, som ofta, sittande och kikade tillbaka längs mina bloggår och tusentals inlägg. Halkade in på gamla bloggen, som jag emellanåt saknar väldigt. Även om jag lyckades få med mig nästan allt innehåll så är det många inlägg som saknas och många som inte blivit som de var. Plus att jag som ni vet, men det har jag sagt så många gånger, saknar alla era fina kommentarer. Det var tydligen lättare att kommentera i metrovrån, plus att jag tror tiderna ändrats nu när mycket av kommenterandet görs på facebook och instagram. Hur som helst så saknar jag det enormt.
Blev sittande en lång stund och läste både kommentarer och inlägg. Hjälp, vad länge sedan det var.. De stora barnen var små och de små var...mindre. Gud så många roliga anekdoter och kommentarer jag skrivit ner, sådant jag hunnit glömma helt. Som det här, det här och det här. Älskade skruttar. På många sätt känns det som ett helt annat liv. Samtidigt är mycket sig helt likt och mina tankegångar kring familj, hem, skola och livet (både gott och ont) i mångt och mycket de samma. T.ex. tänker jag precis lika mycket på advent denna höst som tidigare år. Och Niklas tycker att han är precis lika rolig nu som då. Det är konstigt det där med år som går och tankar som består.
Nu dags att blicka framåt inför dagen. Snart ska vi väcka mr Ettrig och försöka få en fin hösteftermiddag tillsammans. Utejobb, innejobb, skoljobb och lite mys. Blir bra det.
Önskar er alla en fortsatt fin söndag!
Nettan, du ska veta att vi uppskattar din blogg och ditt fantastiska skrivande även om vi är dåliga på att kommentera. Du har rätt i att det oftast känns lättare att komentera på facebook än här i vrån. Tack för de fina tillbakablickarna det gör det lätt att förstå varför man gillar din vrå så mycket. / Lina
SvaraRaderaTack gulliga, fina du, det värmer!! Jag får se hur jag gör med vrån framöver.. Velar fram och tillbaka och vet inte om det är värt att fortsätta. Vet bara att jag själv skulle sakna den så.. Men vi kör på lite till. Stor kram!!
SvaraRadera