Tack för musiken

Ja, vilken kväll vi fick. 

Först ut Niklas Strömstedt. Bara det liksom. Jag hade tårar i ögonen redan innan det börjat på riktigt. Sedan Sarah. Vilken fantastisk människa hon är. Sången, musiken, skratten, tårarna, värmen. Underbart. 

Som krona på verket en massa inslag som knöt ihop det hela på ett otroligt sätt. Som skräddarsytt för mig, på något vis. Håkan Hellströms "Valborg" (även om jag, trots Sarahs fantastiska version, måste säga att Håkan själv gör den allra bäst), Simon & Garfunkels "The sound of silence" och, sist men inte minst, Albin i publiken. Lycka.

Efteråt favorit i repris med middag och vin på Vapiano. Trevligt och gott, som alltid. Sedan hem till en kopp kaffe framför slutet av "Känn ingen sorg", bara för att knyta ihop säcken ytterligare. Tänkte att jag lika gärna kunde grina en skvätt till, när jag nu ändå var igång. Slutligen sängen. Trött. Lycklig. 

Tack för en fantastisk kväll. Och tack för musiken.