Så var det ju den där dagen för sex år sedan

Den som jag återkommer till ibland. Då och då. Ganska precis en gång om året. Idag. 

Just nu för sex år sedan var jag på plats ute på Lida tillsammans med mina älskade vänner och tärnor Fia och Louise samt världens finaste Amanda. Håruppsättning, smink, rosor, pyssel, bubbel, godsaker, prat, fniss och pirr. Förväntan. Lugnet före stormen. Sedan körde allt igång (tyvärr även regnet, det året kom hösten lördagen den 2:a augusti...) och blev till en av de häftigaste dagar och kvällar i hela mitt liv. Oförglömlig. 

Sedan dess har vi i familjen återvänt till vårt Lida varje år för att minnas och fira. Vissa år i regn, andra i sol, vissa med tomma plånböcker och medhavd matsäck och andra med lyxig lunch och fika på värdshuset. Vissa i dur och andra i moll. 

Förra årets bröllopsdag var en katastrof.  Planerna var stora, femårsvinet vi fått i present framtaget, restaurang bokad och förväntningarna enorma. Så blev det bara ett enda stort misslyckande. Fiasko, platt fall, flopp, magplask - en riktig skitdag. Kvällen slutade med det fina vinet hälldes ut i slasken och att jag satt själv i mammas lägenhet och käkade sushi och grinade så att tårarna sprutade. Ensammast i hela världen. Vad Niklas gjorde vet jag inte. Jo, en sak vet jag. Han sågade ner träd. Det var det enda bra som hände den dagen. 

Idag gör vi ett nytt försök. Först ut efterlängtad dejt med faster Hanna och sedan lunch, bad och mys på lida. Väskor är packade, solen skiner och alla är vi samlade. Gott så. 

Trevlig lördag på er allesammans. Och grattis älskade Niklas på vår dag.