Baksidan

...och en av anledningarna till att vi fått till det så bra som vi gjort under veckan är att vi, som vanligt nu när vardagen är här, har gått om varandra helt. Niklas har jobbat otroligt mycket hela veckan och jag har fått köra dubbla race nästan varje dag. Även nu i helgen är det 7-20 som gäller både lördag och söndag. 

Ännu en anledning till att det funkat är att jag fått otroligt mycket hjälp av framför allt Amanda. Jag har sagt det förut och säger det igen: jag vet inte hur vi skulle klara oss utan de stora barnens hjälp. 

Idag på förmiddagen var jag till en början, trots bristfälligt med sömn, fylld av energi och motivation inför helgen. Sedan kom hjulet och tröttheten ikapp och jag dukade under för alla måsten som var tvungna att tas itu med. Frukost, tvätt, disk, städning, trädgårdsarbete, lunch, plock, gnat och tjat. Sedan var orken slut och humöret sämre. Dessutom började det regna, så då försvann de ursprungliga planerna på både gräsklippning, svampplockning och bad. 

Istället blev det en mysig eftermiddag i soffan framför Rasmus på luffen. Vilken kärlekshistoria den är! Trots att den stundtals är rätt hemsk och jobbig så satt jag med antingen ett stort leende eller tårar i ögonen mest hela tiden. Ofta både och. 

Nu ladda om för middag med mamma, Oliwer och Cornelia. Fasters älsklingar. Myspys!