Första föräldramötet i nya klassen avklarat. Som alltid efter ett sådant rannsakar jag mig själv till det yttersta. Vad hände, vad gjorde vi, vad sa jag? Var det för mycket, för lite, svamlade jag? Och mest av allt; vad tyckte de egentligen???
Satt i klassrummet efteråt och kände mig helt tom, låg och allmänt värdo. Kände plötsligt hur det burrade till i fickan och tog upp mobilen. Sms från en mamma i förra klassen:
"Jag och X satt och pratade om nya lärarna. Han sa att de är jättebra men inte som du. Enligt honom är du en helt egen level som man bara får ha en gång i livet. Ville bara att du skulle veta det".
Tyvärr är det ju alltid de andra tankarna och känslorna som tenderar etsa sig fast, men åh som dessa ord behövdes! Alla dagar men extra mycket just i kväll. Tar dem till mig och bevarar dem i hjärtat.
Nu ta ett bad och sedan sova. I morgon är en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar