Onöjt

Mina pojkar är världens mammigaste. De älskar att vara med sin pappa och är ju det väldigt mycket, men när det kommer till nattning, nattvak, tröst och gos i största allmänhet så är det helst mamma som gäller.

Förutom i natt. När Niklas för första gången jobbade just natt.

"PAPPA!"

"Var är pappa?"

"Jag vill ha pappa!"

"Var ÄR min och Diktors pappa?"

Osv, osv...

Efter en tuff natt tänkte jag i morse vid dagislämningen att jag skulle ge killarna ett glädjande besked och talade om att pappa kommer och hämtar dem sen i eftermiddag. Svaret? Jodå, det kom snabbt, högt och i kör:

"Nej DU mamma!!!"

I give up.