Den senaste tiden har det inte gått så bra för oss här hemma. Inte på prylfronten. Och även om det i det stora hela är världsliga ting att klaga över, jag är den första att skriva under på det, så försvårar det onekligen tillvaron för en fyrabarnsfamilj med många järn i elden och jäkligt fullt upp som det redan är.
Allt började i våras, med vår mikrovågsugn. Det går alldeles utmärkt att leva utan mikro, men allt tar lite längre tid och kräver lite mer planering. Jobbigt men helt överkomligt.
Dammsugaren vår sjunger på sista versen. Framför allt är det någon spiralmojäng i munstycket som ställer till det, så att det inte riktigt går att använda. Att dammsuga med bara röret går hittills bra, men tar tid och känns i ryggen.
För ett par veckor sedan pajade frysboxen. Kött, pajer, hummer, bär, bröd och massvis med svenska, egenhändigt fiskade och kokta, kräftor åt fanders. Så mycket pengar, så mycket jobb och så, värst av allt, stanken. Fy fan.
Förra veckan, mitt under de värsta bröllopsförberedelserna, med en massa foton och dokument att skriva ut, la skrivaren plötsligt av. Tvärdöd. Efter att i flera dagar i panik ha försökt lösa det på andra håll blev det i fredags till att köpa ny. Det visade sig att det skulle kosta lika mycket (och så klart ta betydligt längre tid) att laga den gamla, så det var inget att fundera över. Den nya gick varm här i fredags natt och i lördags, kan jag säga.
Slutligen, och det som just nu känns värst, så har torktumlaren gått sönder. Vårt vanliga tvättberg a´la Kebnekaise har helt plötsligt blivit ett ständigt växande Mount Everest, omöjligt att ta sig över. Just nu hänger tvätt i hela huset, så får det vara ett tag.
Allt detta är ju som sagt egentligen obetydliga småsaker, men det är just de småsakerna som gör att vardagen inte riktigt funkar som den ska just nu. Allt tar lite längre tid och kräver lite mer kraft. Tid och kraft som inte riktigt finns. Men det löser sig. Det mesta gör ju det.
Nu dags att tvätta en maskin. Och hänga lite tvätt 
1 kommentar: