Igår gick alla mina lärarkollegor och några till på sommarlov.
Inte jag.
Den här veckan har jag varit extremt, på gränsen till sjukligt, trött. Totalt slut i både kropp och knopp - marken har gungat, magen har krånglat och hjärnan har sagt ifrån sig allt tankearbete (taskig tajming just på den punkten, eftersom just dessa arbetsveckor kräver extremt mycket sådant, men lugn - jag har lurat hjärnan till att iaf låtsas tänka). Detta är dock inget konstigt alls och inget som vare sig överraskat eller oroat mig nämnvärt. Det var helt förväntat.
Därför bestämde jag mig från början att vid behov ta den här extra dagen. Att inte stressa och pressa ihjäl mig för att dunka handen i kaklet på torsdagen, utan att ta fredagen också och i lugn och ro kunna avsluta allt som avslutas skall. Ibland är jag så klok.
Strax åker jag till skolan för en sista arbetsdag. Har en diger lista att beta av, men det känns bra. Att få sitta i ett tyst och tomt rum, att få prata och skratta med barnen på fritids och - bäst av allt - få hänga en extra dag med Lina och Emma. Lyx.
Målet är nära. Nu kör vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar