Det
finns dagar då jag vacklar. Då allt känns hopplöst och jag undrar
vad allt är värt. Då jag är på väg att ge upp.
Vad spelar det
för roll om jag benhårt kämpar för att alla mina barn, både de
egna och eleverna, ska visa hänsyn och respekt mot varandra och
andra. Vad hjälper det om jag lär dem att alla människor är lika
mycket värda och uppmanar dem att inte döma, inte sprida rykten,
inte tala illa om andra. Vad gör det för skillnad, när omvärlden
ser ut som den gör, när sociala medier svämmar över av hat och
ondska och och när många vuxna människor beter sig på rakt
motsatt sätt mot det jag dagligen talar om. Är allt slit då
förgäves?
Nej. Jag vägrar
tro det och innerst inne vet jag svaret. Det är där vi måste
börja. I det lilla. Med barnen. Vår framtid. Om jag i mitt klassrum
enträget gör mitt allra bästa, samtidigt som samma sak sker i
tusentals andra klassrum runt om i hela landet. Om vi visar alla våra
fina, kloka, fantastiska ungar att det är kärlek och respekt som är
svaret och att det i slutändan är det goda som kommer segra. Då
kommer det ju att bli så. Visst?
Viktigast
av allt. Alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar