Min absoluta älsklingsgala

Årets bästa. Finaste, härligaste. Galornas gala.

Ja jag vet att jag tjatar varje år, men det kan inte hjälpas. Jag älskar Guldbaggegalan!

Tyvärr kvarstår också samma problem som alla tidigare år, men det kan heller inte hjälpas. Snart kanske jag ändå ska lyckas ha sett åtminstone någon av filmerna. Från 2011 eller något...

Kvällens gala strulade teknik- och tidsmässigt, men var i övrigt och som alltid storslagen.

Bäst: Petra Mede, döttrarna till de nominerade för bästa manlig biroll, Petras och Sverrir Gudnassons sång- och trapetsnummer,  Sverrirs tacktal, ja, Sverrir Gudnasson över huvud taget. Sverrir som jag tyckt jättemycket om och följt ända sedan han för länge sedan spelade "Nalle" i "Nya Tider".  Så kul att han fick så mycket cred ikväll. "Sverrirgalan", som någon på Aftonbladet skrev. Helt rätt.

Sämst då? Ja, vissa tal kanske var lite sådär, men egentligen finns bara två ord: Lili och Sussie. Vad hände liksom? Varför? Pinsamt och oförklarligt. Ännu mer eftersom det ju i efterhand visade sig att man dragit över ordentligt på tiden så att inte ens segerintervjuerna i eftersnacksprogrammet hann hållas ordentligt.. Mycket märkligt.

Nåväl. Utöver detta, en strålande gala. Tack för i år!