Tomt i huset, tomt i vrån, tomt i hela mig. Inte så mycket som händer och inte så mycket att skriva om. Amanda är avlämnad på läger och jag är ensam hemma. Rysligt ensam.
En natt. En morgon. Sex timmars bilresa. Sedan får jag träffa mina prinsar igen och känna deras armar om min hals. Höra allt de varit med om i veckan. Snusa i deras nackar. Pussa på dem.
Inte en dag för tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar