Två år på raken har jag haft långa och nästan helt färdiga nyårsinlägg med texter, tankar, erfarenheter, händelser och bilder från det gångna året. Två år på raken har jag fallit på målsnöret och ändå inte publicerat dessa. Någonsin.
I år har jag inget sådant. Inga listor, inga kategorier, inga bilder. Inga anekdoter jag tänker särskilt på, inga roliga, tokiga, speciella happenings jag minns lite extra. Känner mig tyvärr, vid första tillbakablicken, rätt tom och lite sorgsen. Det har varit ett bra år, stundtals alldeles fenomenalt fantastiskt, men det har också varit ännu ett kämparår med flera tuffa motgångar och en del tunga stunder. Men det är som alltid väldigt blandat.
Nåja, nu när jag tänkt ett tag så börjar fler och fler saker dyka upp. Så, bara för att bringa någorlunda ordning i kaos och för att försöka sammanfatta det hela får det väl lov att bli en liten lista ändå:
Sämst 2012:
(vi börjar där och spar det bästa till sist)
Förluster. Människor vi mist och saknar. Främst, så klart, morfar Kurt. Till slut tog det stopp. Ändå, på något sätt, så fint och så bra det nu någonsin kunde bli. Det var dags.
Jobbet. Inte allt, men delar av det. Stressen, pressen, våndan, oron. Den stora, ständiga otillräckligheten. Besvikelsen och ledsamheten kring många och mycket runt omkring.
Jag vet inte hur eller vad det har för konsekvenser, men jag och skolvärlden håller på att glida isär. Tyvärr är det de komponenter som jag tidigare varit så glad och stolt över och det som tidigare hållit mig uppe som nu riskerar stjälpa mig. Inte eleverna, aldrig eleverna. Men annat. Det är en stor, själslig tomhet och en sorg. För om jag inte kan vara fröken, vad kan jag då? Vad är jag då? Vem?
Som jag ser det nu finns det två alternativ:
1. Sluta, ge upp, skita i alltsammans. Tänka om, tänka nytt. Totalt.
2. Jobba ännu mer, kämpa ännu hårdare, le ännu större, visa de jävlarna.
Eller kanske nåt där mittemellan.
Ekonomin. Ännu ett hundår med bara en hel inkomst. Mot slutet väsentligt bättre, dock med följden att vi gått om varandra här hemma rätt länge nu. Men det är det värt. Måste vara det. Pengar är inte allt, det är jag den första att skriva under på, men det är mycket. Punkt.
Träningen. Har inte tränat så lite i hela mitt vuxna liv som jag gjort detta år. Slutade som instruktör, på gott och ont. Ett stort nederlag, men ett i nuläget nödvändigt sådant. Jag gympade mig närapå in i spegelväggen, tappade lusten, fotfästet och nästan mig själv. Nu måste jag försöka komma igång med träningen igen, för min egen skull. Hitta tillbaka till glädjen och så småningom formen.
Indraget körkort. Problemen, kostnaderna, våndan och skammen det medförde. Styrkan i att vi trots allt klarade av det. Också.
Livet som tonårsmamma.
Bäst 2012:
Barnen. Alltid barnen. Det finaste, bästa, mest värdefulla jag har och anledningen till att jag orkar, lever och andas. För dem gör jag allt. Så länge jag finns till.
Mannen. MIN man. Mitt livs kärlek. Han som driver mig till vansinne mest hela tiden då och då men som (tack och lov) minst lika ofta får mig att känna sådan enorm lycka och trygghet. Han är jäkligt bra. VI är jäkligt bra.
Övriga familjen. Viktig, viktigare, viktigast. Vad vore vi utan dem?
Vänner. Som hinns med alldeles för lite men som ändå alltid finns där för mig/oss såsom jag/vi för dem.
Thailand. Började ju året där, på vårt livs resa, och kom hem mer utvilade än på evigheter. Tyvärr höll det inte i sig så länge. Men underbart var det. Hade vi råd skulle vi göra så varje år. Få en extra sommar mitt i mörkaste mörker. Tanka sol, ljus och värme, tanka energi. Bara få vara tillsammans och släppa allt hemmadepp. Släppa julen.
Egenveckan med de små, då Niklas och de stora var i fjällen. Återhämtning på ett annorlunda och oväntat sätt.
Midsommarhelgen i skärgården tillsammans med Danne. Iväg från allt och alla, bara vi, havet, måsarna och tystnaden. Ljuvligt!
Flera härliga kvällar och upplevelser med lilla faster. Dirty Dancing, Next to normal, Riktig talkshow, Vapiano, familjemys med god mat och drinkar. Dock har vi ännu ej lyckats ta den där drinken på Gondolen som vi pratat om i flera år. En gång kom vi ända till dörren, bara för att upptäcka att det var stängt. Men under nästa år borde vi väl få till det??
Trädgården. Altanen. Vår fina bänk. Så mycket som hände i år, så fint det blivit och blir. Längtar efter att få fortsätta i vår och sommar!
Ella och Mattes bröllop. Förberedelserna, möhippan, pysslet och slutligen den fantastiska dagen D.
Londonresan. Oväntat, plötsligt, wild & crazy och alldeles alldeles underbart.
Roliga besked och planer. Nära som blivit kära. Nära som blivit eller ska bli fler. Annalkande happenings. Love it!
Livet som tonårsmamma.
Och så 2013:
Dags att blicka framåt. Ett nytt, blankt år fullt av möjligheter och utmaningar. Ett år för flera viktiga beslut att tas. Ett vägskäl.
Först och främst får detta lov att bli ett hälsans år. Det är hög tid att ta tag i motion, kost och flera läkarbesök som jag skjutit upp alldeles för länge. Få fason på ryggen, nacken och axlarna. Varva ner. Bli blodgivare. Har sagt det i flera år och även registrerat mig, men inte kommit längre än så.
Resor. När/om vi kommer på fötter ekonomiskt är det detta vi ska satsa på. Aldrig känner vi sådan gemenskap och sådant lugn som när vi är iväg tillsammans. Några saker finns inplanerade allaredan, resten får framtiden utvisa.
Huset. I år är det dags att gå till grunden med grunden. Nästa stora steg. Och vinden/taket. Opp och ner, ner och opp.
I övrigt ser jag fram emot både de stora och små sakerna i livet. Bröllop, bebisar, dunderkalas och helstekt vildsvin kontra hemmajobb, soffmys, skjutsningar, nattningar och falukorv.
Avslutar med ett annat av de tänkvärda citat jag fått med mig under året. Detta från Olof Röhlander, mannen som gav oss den oförglömliga föreläsningen på årets upptaktsdag med jobbet. Om att se saker positivt, ha de rätta förhoppningarna och förväntningarna. Om att saker visst blir som man tänker sig. Oftast i alla fall. Nåväl, här kommer det:
"Låt alltid framrutan vara större än backspegeln."
Vi säger så. Blicka framåt. Tänk positivt. Var rädda om er själva och var rädda om varandra. Önskar er ett fantastiskt år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar