Det vankas upploppssträcka. Slutspurt. Mjölksyran svider i benen, hjärtat bultar i bröstet och i huvudet finns bara en enda tanke: Mål. Om jag kisar riktigt ordentligt kan jag nästan skymta ljuset i tunneln och den lilla leende dalkullan som väntar där framme för att få lägga kransen om halsen på mig. Snart är jag där. Snart.
Men... Än är inte snart. Snart är om lite mer om en vecka. Innan dess väntar så mycket jobb och diverse projekt att jag inte riktigt vet var jag ska börja och hur det ska sluta. Det ska rättas miljoner böcker, städas, packas, skrivas, klistras, klippas, handlas, bakas, fixas blomsterkrans, sjungas, kramas och gråtas. Sen väntar läsning, skrivning, möten, föreläsningar, utvärderingar, planeringar och inte minst skriftliga omdömen. Några miljoner de också. Samtidigt som det här på hemmaplan ska hinnas med ett gäng avslutningar, en massa hemmajobb, gympa och diverse happenings.
Men sen. Då är snart här. Och då glider jag över mållinjen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar