September jag sa och september fick det bli. 30 dagar och strax över fem mil senare avslutar jag nu min run streak (till på köpet med månadens snabbaste runda, dagen till ära) - otroligt nöjd och stolt men också väldigt, väldigt slut.
Det visade sig vara tuffare än vad jag trott, både för kropp och psyke. Trots att det inte varit så lång sträcka så har kravet att absolut få till det varje dag hängt över mig och ena knät har tagit ordentligt med stryk. Ärligt talat borde jag kanske ha brutit, men vad tusan... JAG KLARADE DET!
Avslutade med månadens snabbaste runda, dagen till ära, och fick efter målgång fantastisk blombukett från fin kollega, som varit mitt sällskap under många av passen.
Nu ikväll har jag firat med familj, bubbel, sushi och onsdagsmunk från Söderbergs bageri.
Och imorgon - ja då ska jag inte springa en endaste jäkla meter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar