Inte bara de morgnar jag lämnar, som ju alltid är en historia i sig, utan VARJE morgon.
Jag är så in i Norden trött och förstår bara inte hur jag ska kunna ta mig upp och iväg.
Och så gör jag ju ändå det. Igen.
Och kommer hit. Igen.
Och då känns det ju så där bra. Igen.
Trevlig tisdag på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar