Alltså, jag hinner inte med. Hörde jag ekorrcentrifug?
Sedan vi kom hem har det mesta rullat på i raketfart. Skol- och jobbstart (snacka om att gå från noll till hundra och snacka om att känna sig oförberedd och allmänt värdo), hitta rätt dygnsrytm och komma in i alla rutiner igen, uppackning, tvätt, bortplock av julen osv osv. Vi är fortfarande inte helt på banan. Dessutom har Niklas legat sjuk några dagar, så just nu lämnar, jobbar, hämtar och jobbar jag. I ett.
Helgen var dock ett själbehövligt avbrott. Fredagsmiddag (utan barnen, som sov hos kompisar!) med sushi, godis, "På spåret" och fina tulpaner och sedan på lördagen årets julgransplundring hos Eva och Hasse. Jättetrevlig! Dessutom har jag fått en rejäl nytändning när det gäller träningen. Lördagens pass innebar en sådan otrolig personlig seger, då jag fick hjälp med ett nytt sätt att angripa mina hatade chins. Har ju haft dem som min största utmaning nu ett bra tag, och äntligen har jag kommit i alla fall en liten bit på väg. Är så glad och så pepp - tänker chins i stort sett dygnet runt just nu.
Så trots snurret börjar jag ändå få hakan över och känna att jag ser ljuset. Bra det. Nu jäklar!!
Visst är likheten slående? Snart så.. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar