När man har en älskad vän, som man aldrig hinner träffa. När man saknar denna vän så att det gör ont, men ändå inte lyckas hitta vare sig tid eller ork för att göra något åt det. Och så får man plötsligt ett stort paket i brevlådan, med ett helt fantastiskt fint "to do list-block" i. Den oerhörda lyckan i det, mitt i allt.
Tack fina fina Louise. Vad vore jag utan dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar