Fick upp en bild på barnen i mitt Facebook-flöde idag, och samtidigt som jag, som alltid vid åsynen av de där fyra, fylldes av lycka fick jag också som ett lätt knytnävsslag i magen. Vi har det jättebra här i vårt älskade Båstad, men jag saknar den där äldste drasuten så att det gör ont. Varje dag. Saknar skämten och skratten, saknar samtalen, saknar den stora, varma famnen. Saknar mitt barn.
Undrar om jag någonsin kommer vänja mig vid att inte alltid ha dem alla hos mig 💔
Men jag vet att han haft och har det hur bra som helst, ungen min. Utan sin mamma. Tur.
Bild: Evy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar