På pojkarnas avdelning på förskolan går även ett annat tvillingpar. Två små enäggskillar som låg i magen precis samtidigt som våra och som föddes bara några dagar efter dem. Jag och mamma L träffade första gången under en sammankomst för blivande tvillingmammor på mvc, och var sedan med i samma tvillinggrupp under föräldraledigheten. Och även om vi inte direkt umgås så ofta numera så är det roligt att följas åt med våra små och att ha någon att bolla tvillinglivet med.
Igår hade Niklas sällskap hem med henne och killarna och de pratade om hur det går med allting.
"Jag måste bara fråga dig", hade hon sagt, "är era killar också helt hopplösa just nu?". "Våra klättrar, slåss, skriker, bråkar och är på precis allting, det går knappt att ha dem i möblerade rum!".
Jo, det kunde ju Niklas lugnt säga att vi känner igen. Och visst är det väl så - även om det inte gör vår situation lättare, så känns det bra att veta att vi i alla fall inte är ensamma om att ha det så här. Och inom en hyfsat snar framtid borde det ju gå över, tänker jag, Visst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar