Det är min lille Viktor det (egentligen i "pippa", vilket är det som både han och brorsan glatt sjunger, men det lät inte riktigt lika bra att skriva som rubrik ;-))!
Idag på morgonen var det, för första gången på många år, dags för mig att få gå på luciafirande på
förskola. Rasmus och Amanda är ju så stora och förra året var småpojkarna sjuka. Trist nog började även denna luciamorgon (natt) med sjukdom, då Ludvig vaknade med hög feber. Så sorgligt, eftersom båda pratat så mycket om att få ha på sig sina nya tomtekläder och sjunga "pippa" för farmor.
Nåväl, Ludde fick bli hemma med pappa och jag fick med mig i alla fall en liten michelintomte. Och jisses vad söt han var! Sötast av alla barnen, tror jag nästan bestämt ;-) Stolt (men lite fundersam över alla vuxna som stod överallt) satt han där bland alla kompisar och sjöng med hela kroppen. Dessutom var han mycket noga med att ropa "jaaa!" och klappa händerna efter varje låt, ibland efter varje vers. Min minsta lillskrutt!
Resten av dagen har även den gått mycket i lussandets tecken, med förberedelser och genomförande av uppträdande i skolan. Där handlade det också om världens finaste barn, tänka sig så bra jag har det :-)
Stolt, förkyld och dödstrött mamma/fröken tackar för sig och säger god natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar