När det inte längre spelar någon roll hur mycket arbetet ger och att man i hjärtat vet att det man gör är rätt.
När allt krossas, rämnar, tillintetgörs.
När mänskligheten skrämmer.
När kampen känns hopplös.
När glädjen, värmen och lyckan förbyts i sorg, kyla och förtvivlan.
Det är då man inte orkar, inte vill, inte vet. Ett endaste dugg.
1 kommentar: