...har vi fått erfara dessa dagar. Händerna räcker liksom inte till... Tur då att just våra tre små är världens finaste tvååringar, så att allt ändå gått hur bra som helst! Tur också att även storkusinen Oliwer är alldeles underbar hela han. Och klok. Igår när jag tog ett kort på honom sa han finurligt: "Vet du faster, då kan du ju ta ut det fotot och sätta i en ram och så kan du titta på det när du saknar mig". Är det konstigt att jag älskar den lille prinsen så?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar