...av hemskheterna i Norge. Av tanken på alla drabbade, av att det över huvud taget händer.
Av att Rasmus om en vecka ska åka (skulle ha åkt?) till just Oslo på fotbollsturnering. Av den olidliga, förbjudna, ofattbart fruktansvärda tanke som, trots att jag försöker mota bort den, gång på gång kommer smygande.
Tänk om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar