JULLOV!

Idag. Nu.

Så otroligt skönt och så vansinnigt välbehövligt.

Det var på håret att det orkades ända in i mål den här gången, ska jag säga. Upploppet var tungt. Slutspurten tuffare än någonsin.

Igår tog jag slut. Plötsligt, oväntat. Tvärslut. Som om jag fick en klubba i huvudet. Resten av dagen igår och avslutningsdagen idag har jag fått lägga all min kraft på att orka, tänka, funka. Stå upp, gå framåt. Vänster, höger, vänster, höger.

Och det gick. Är framme. Vid liv.

Idag. Nu.

JULLOV.