Blankt

Som ofta inför ett lov (som ofta över huvud taget) har jag den senaste tiden varit galet trött, på gränsen till utmattad. Jag har dragit mig fram med hjälp av naglar och hörntänder och i flera veckor bara haft gårdagen som mål. Och den kom. 

Så vaknade jag imorse, efter en orolig natt, och kände mig helt tom. Har inte kunnat tänka längre än till igår, och nu kändes plötsligt både helgen och kommande lovveckan skrämmande blank. Träningspass inplanerat och ett möte längre fram i veckan, annars inget. Både skönt och lite läskigt på samma gång.

Nu har vi fyllt dag ett. Träningspass, fika med mamma, skridskor på isen och mer fika - nu med Eva och Hasse - hem igen, bad i poolen, middag med alla sönerna och mello med lördagsgodis. Slut.

Nu resten av veckan kvar. Har skrivit listor och så smått börjat återfå kontrollen. Det blir bra det här. 

Loreen. Alltså. Tror aldrig någonsin jag blivit så berörd av ett mellobidrag. Satt med gåshud, gapande mun och tårar rinnande och var efteråt helt tagen. Nu har jag sett numret flera gånger till och är fortfarande alldeles fylld av beundran. Det var flera bra bidrag igår, bästa deltävlingen i mitt tycke, men detta var i en klass för sig. Lägg sedan till hennes armar och axlar. Wow.