Jag gjorde det!!
Är jättenöjd med att ha tagit mig runt, men klarade det inte mycket bättre än så. Fy tusan vad tungt det var, inte kul någonstans... Var helt slut, hade ont precis överallt och ville bara gråta. Men det gick!
Mini var med, så klart! Precis som våra älskade familjer.
Vi förberedde oss på lite olika sätt, kan man säga. Jag satt tillbakalutad och fick hjälp med utrustning och Emma tankade bebis :)
Till slut var det dags att gå till start och ge oss iväg.
En av de stora utmaningarna:
Här började jag känna hopp om livet...
...men när det var två km kvar hade jag tappat det igen. Då kunde jag knappt lyfta fötterna och hade gråten i halsen.
Sen kom den här skylten och då sket jag i allt och körde ändå.
I mååål!
Har badat, ätit god söndagsmiddag och druckit ett glas vin. Nu ska jag ta min sargade kropp och gå och sussa. Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar