Där är jag nu och har varit ganska länge. Jag som alltid varit ett under av effektivitet känner nästan inte igen mig själv. Helt plötsligt saknar jag all förmåga att strukturera, organisera och ja, nästan att tänka helt och hållet, känns det som. Alla krav, både inre och yttre, känns näst intill övermäktiga och varje beslut blir till ett oöverstigligt berg.
Listorna inför de kommande veckorna, både på jobb och hemmaplan, är tokfulla, precis som det ju alltid är denna tid på året. Räknar jag allt som måste göras vete tusan hur det ska kunna rymmas under dessa ynka 16 skoldagar som återstår. Men det värsta är, att även när jag väl får tid så händer det inget, det är som om jag trampar runt i geggamojja. Går och går och aldrig kommer till dörren.
Bläddrar lite här, skriver lite där, läser några rader, skriver lite till, flyttar en hög från en plats till en annan och så där håller det på. Mycket enerverande och en stor stress i sig.
En sak i taget. Trampa. Andas. Så där ja. Då kör vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar