Svar:

På fråga ett har jag givetvis inga svar, utan varvar som alltid mellan att både sörja och glädjas. Underbara, älskade, stora, små gull!!

Gällande fråga två däremot har det, som ni förstår, hittills inte varit det minsta synd om mamman. Övervägde ett tag (helt på allvar och var stolt bara över tanken, vilken ju är den som räknas) att åka iväg och ta ett skidpass själv (Emma den rackarn har för övrigt skidat som en Gud alldeles själv hela veckan och är nu i Gundeklass. Har jag sagt att hon är min idol?!). Jag vet att jag hade varit så himla stolt efteråt... Dock föll det på både att träningskläderna är i tvätten, att skidorna är ovallade och av att jag helt enkelt njuter så in i bomben av att bara få vara ensam hemma. Nu blir det istället ett varmt bad, poddlyssning, lördagsgodis, tv och en hel del skoljobb. Lyx!!!

På fråga 3 har jag, utan någon större svårighet, hittat den skyldige:

Önskar er en fortsatt skön lördag. Det ska jag ha!

Dagens funderingar - om stora små barn och pruttlukt

Har nu varit några gator bort och lämnat två övertaggade prinsar, som för första gången i sina sexochetthalvtåriga små liv ska sova över hos kompisar. Så stort!

Nu har jag bara tre frågor:

1. Vad hände med mina bebisar??

2. Vad ska en stackars ensam och övergiven mamma göra nu då alldeles själv i ett stort tomt hus?

3. Vem tusan har pruttat i vår kyl?

Hejdå mammas gull, ses imorgon!

Kolla här då:

Min mamma, hon fixar hon :)

Utöver att ha semmelfikat med Amanda har jag även njutit av Farmen och Mästerkocken samt, inte minst, av nyinköpta blommor till köksfönstret och tulpaner till vardagsrummet. Älskar att ha fin bukett hemma till fredagen! 

Är fortfarande otroligt trött och lite mör i kroppen, men ändå taggad inför att få gå till jobbet imorgon. Det blir en lång dag, men förhoppningsvis en superlyckad sådan. 

Natti natti!

Men inte jag och Hannah

Hon har det bra hon... 

Bild: instagram

Jag och Camilla

Same same but different liksom :)

Bild: Instagram

Sjukstuga

Självklart blev även jag sjuk. 

Gick hela dagen igår och kände mig illamående till och från, men visste inte om det bara var trötthet efter natten innan. Förberedde allt extra noga på jobbet utifall att och bestämde mig för att skippa träningen och åka hem. Sedan dess har jag varit liggande. 

Nu har magen lugnat sig och jag har sovit  i stort sett hela dagen. Har kunnat äta lite och är ruskigt sugen på en semla. 

Det finns hopp om liv alltså :)

Nej, sorry...

Jag ångrade mig. Sämst idag: 

Att tänka, när man ligger där med den oroliga, gråtande sexåringen: "Hm, vad det knorrar konstigt i hans mage och luktar lite konstigt om hans andedräkt, jag kanske skulle ställa fram en kräkhink för säkerhets skull". Och sedan ändå inte göra det. Idiot. 

Att vakna just av kräks på golv från stackars pojke i säng. 

Ironin i att tidigare på dagen ha sagt till den nya kollegan "vi brukar alltid åka på minst en magsjukesläng om året, och nu har vi klarat oss jättelänge. Det är ju nästan så man går och väntar på det, hehe, peppar peppar ta i trä...". Idiot. 

Hej magsjuka. Nu försöka sova. Igen.