Landat

Är sommarlovsledig och på plats i Båstad. Nu ska bara kropp och knopp fatta det också. Det lär ta några dagar...

Skolavslutning 2018

Fortfarande uppfylld (och heeeelt slut) efter gårdagen, en av de längsta på länge. Först upp i ottan för en massa förberedelser, sedan skolavslutning med efterföljande jobb och slutligen A.S här hemma till sen kväll. Tack alla fantastiska kollegor för fin avslutning och supermysigt och roligt häng med härligt prat, pingis (vem som vann - äsch...), så många skratt och fina tal! 

Åh...

Efter ännu en tuff arbetsvecka. 

Fullspäckat schema.

Långa arbetsdagar.

11 utvecklingssamtal, för- och efterarbete kring dem.

Flera viktiga möten.

Sjukt barn på hemmaplan.

Dåligt med sömn.

Mycket anspänning. 

Många tankar och känslor.

Frustration.

En kropp som bråkar.

En hjärna som svajar. 

Att då få komma hem till detta:

Åh, vad jag älskar min man och de där ungarna vi har!!

Efter ännu en sådan där dag

Fina blommor och choklad från fin man. Och så lite falukorv och ägg på det. Kärlek och omtanke när det som bäst behövs. Tack!

Alltså, det hände sig liksom som så...

...att allt kom igång i 110 och det blev lite mycket. Igen.

Lite strul med barn både här och där, massa förändringar (inte min bästa gren som ni vet), en man som den senaste tiden jobbat extremt mycket kvällar, en vfu-student (superduktig och rar, men ändå), uppgifter som hopas, krav överallt, tankar som snurrar och en extrem trötthet. Plus en massa trevligheter som visserligen piggar upp och stärker men som också stjäl tid och på sitt sätt ork. Som många gånger förr har jag påbörjat 1000 inlägg, men jag kommer liksom aldrig till dörren.

Men. Glitterfest is coming up. En massa roliga grejer väntar under vår och sommar. Och vi har blivit med en liten Nisse. Mer om det en annan dag. Puss!

Vilken finalvecka!!!

Inom loppet av en vecka har vi nu betat av sluttampen av en tuff omgång magsjuka, ett stycke annorlunda julafton, ett storslaget 40-årspartaj med 70-talstema, en underbar Pragresa, födelsedagsfirande av fin svägerska och så slutligen gårdagens final - Niklas 40-årsfest i form av kräftskiva extra allt. Känner mig lycklig, uppfylld, tacksam och väldigt trött. Inlägg med bilder från alla de separata tillfällena kommer. Idag laddar vi för lugnt och mysigt nyårsfirande och imorgon - ja då ska jag ta jullov! 

Så sant som det är sagt...

Halvtid

Första halvlek av höstterminen är avklarad. Det har varit en av de (den?) tyngsta terminerna någonsin, men börjar äntligen känna hopp om liv. Avslutade traditionsenligt med maskerad på avdelningen, denna gång med Astrid Lindgren-tema. Underbart! Och nu flyger den här vackra, genomkloka och lagom tjocka skolfröken i sina bästa år på höstlov. Hoj hoj!

Du å jag, Emil. Efter lovet kör vi igen. Och då jäklar!

Hemma!

Och vilket mottagande sedan.

Amanda som fyllt kylen, klippt gräset och gjort fint tills vi kom. 

Hon och mamma som tillsammans tagit hand om blommor både ute och inne. 

Thaimiddag med dem båda.

Ett plötsligt "hoho" i busken och en efterlängtad faster och kusin som dök upp och stannade på en snabb kvällsfika. En kusin som dessutom hade med sig en godispåse till sin knäppa gammelkusin. Underbara Erik!

Nu dags att sova efter flera nätters dålig sömn och en dags bilkörning. Stel och lätt vimmelkantig av trötthet. Men jag är ren efter en lång, varm, härlig dusch. Och jag är hemma.

Tacksam!

Sitter så här på förmiddagen efter mitt 40-årsfirande, med bara några få timmars sömn i kroppen.

Tänker på vilken obeskrivligt lyckad fest det blev igår. Makalös. Att vädret höll, att maten räckte, att allt klaffade, att alla verkade ha så himla trevligt. STÄMNINGEN. Vilken dag, vilken kväll, vilken natt! 

Mest tänker jag på hur otroligt lycklig jag är som får ha alla underbara personer i mitt liv. Familj, släkt, vänner, kollegor och tigergirls. Vilka människor! 

Tänker också på hur dumt det är att avsluta en sådan fantastisk kväll och natt med att störtdyka in i en sten med huvudet före och orsaka ett mindre blodbad. Vansinnigt dumt. Men bortsett från det. Så nöjd och så lycklig. TACK!

Och vilka himla fina stolar jag har! :)

Fredagen. Vilken dag!

Ja. Var ska jag börja...

Det blev en hektisk dag, precis som jag förutspått. Det blev även en otroligt fin och känslofylld dag, något som jag också både trott och hoppats på och även redan berättat lite om. Är fortfarande alldeles uppfylld (och totalt slut som artist - kände mig nästan bakis hela dagen igår, trots att jag inte druckit en droppe).

Vi började med att åka till pojkarnas skola för att gå på deras avslutning. Fördelen med dagens sjukkaos var ju faktiskt att jag fick möjlighet att vara med där, något som jag inte skulle varit annars. Så mysigt! Personalen hade gjort så fint och bjöd på både fina ord, god fika och suverän överraskningsshow. Åh vad jag tycker om de människorna!

Direkt efteråt åkte vi hem och hämtade Amanda och sedan bar det av för dagens första utspring. Det var Petrus Lollo som gick ut i Solna. Fullt ös, konfetti överallt och så mycket glädje i luften. Det är något speciellt med studenttider! 

Kort paus och så vidare till nästa skolgård - Värmdö gymnasiums. Nu var det vår Evys tur att springa ut. Det var tuff trafik och svårt att få parkeringsplats, men vi hann precis. Underbart!!

Utöver E så visste jag att en av mina gamla elever också gick där, så jag hade förberett blommor och kort utifall att jag skulle stöta på henne där mitt bland alla hundra(tusen?)tals människor. Rasmus stod med killarna och jag tog ett varv på måfå, och så plötsligt såg jag hennes leende barnansikte på en skylt en bit bort. Förvåningen och glädjen i hennes ögon slog det mesta och att sedan tre av hennes kompisar, även de mina gamla snorpor, var där och gratulerade, det.. Ja, det går nästan inte att beskriva. Det blev ett rejält både gråt- och kramkalas och jag gick som på moln i flera timmar efteråt. 

På väg hem från Gullmars var det dags för nästa punkt på schemat - att stanna till hemma hos en annan gammal elev till mig. En person som av olika anledningar haft det lite tufft och som för alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag fick lämna över blommor och hälsning och prata en stund med både honom och hans underbara mamma, innan Ludvig och Viktor fick nog och tyckte vi skulle åka vidare. Så då gjorde vi det. 

Under kvällen hann vi sedan med att vara på båda tjejernas mottagningar. Först var vi en stund hemma hos Petrus och sedan åkte vi vidare hem till Evy. Så trevliga kalas med så många härliga människor och så mycket gott att äta. En fantastisk kväll!

Det var en mycket trött mamma som vid niotiden på kvällen - ca 14 timmar efter att vi åkt hemifrån -kom hem, skjutsade dotter till kompis och sedan landade i soffan med världens finaste prinsar. Snipp snapp snut, så var fredagen slut.