Sedan jag var trettio ungefär har jag pratat om att jag, innan jag fyller fyrtio, ska ha genomfört en
tjejklassiker. Visserligen tycker jag det är vansinnigt fånigt just med benämningen "tjej" och förstår inte varför det inte bara kan få heta hel, halv och tredjedel eller liknande (ja just tredjedelsklassiker är så klart inget kul namn, det får vi fila på, men ni hajar principen) så att alla, oavsett kön, kan välja de distanser man tycker passar bäst. Men i alla fall. Halvan skulle vara för tuff för mig har jag kommit fram till, så tjej it is.
Åren har tickat på och nu är det ju obönhörligen så att det närmar sig. Ska man kämpa i ett helt år så börjar det bli dags, liksom. Flera år har det skitit sig pga av att simningen inte passat in i vårt sommarschema (mest bara en ursäkt, jag vet), men nu när jag bläddrade såg det plötsligt rätt bra ut i kalendern. Ett år då vi åker senare till Båstad än vanligt. Ett tecken?
När jag började tänka på och prata om det mer på allvar, så tog det inte lång tid innan Emma, min vapendragare och guru inom så mycket här i livet, började svamla om att kanske haka på. Emma, som ju är en av de bästa jag vet och som jag skulle älska att göra en sådan här sak med, men som fött barn alldeles nyss och enligt mig inte ens borde tänka på sånt här. Nåväl. Hon må veta och kunna allt, men hon är fan inte klok.
Igår tror jag visst minsann att vi anmälde oss.
5:e juli är det vi som åker till Vansbro och simmar litegrann. 26:e februari ska vi åka skidor. Däremellan kuta en mil och efter allt det där ut och cykla en sväng. Häpp.
Så ja. Nu kör vi. Helt jäkla sjukt. Men åh vad kul det ska bli!!
