Precis vad jag och mina rossliga bröst behövde

Gomiddag, soffmys med täcke, glass, godis, Let's Dance, fyra barn och så jag. Lycka. 

Fuk...

Efter att ha gått med hosta och målbrottsröst i över en vecka trodde jag igår att det höll på att vända. Istället blev det plötsligt sämre, med värk i hals, huvud, bröst och bihålor. Det i kombination med ännu en galet hektisk vecka gör att jag sitter här och känner mig både supertrött och ynklig. Slut.

Målet för dagen är fredagsmys med mina älskade ungar. Igår hade jag en sådan stök- och jobbkväll att jag knappt hann prata med dem kände jag, så idag ska jag försöka lägga allt annat åt sidan och bara vara. Tokgosa. Bra plan.

Alltså, jag vet inte jag...

Det där med att våren nog är på g och t.o.m. här. 

Eller inte...

Tankar en sen tisdagkväll

Inte ska väl jag...
Ska jag?
Kan jag?
Nej.
Jo.
Nej.
Fast kanske?
Men nej.
NEJ.
Eller?

Nej. Definitivt inte. Inte nu. Fast det var ju spännande att tänka tanken i alla fall.

Sms från Niklas

 ...på lekgympa med sönerna:

"Viktor ramlade in i pingisbordshörnet och har fått en rejäl fläskläpp och blödde en del i munnen, men alla tänder är kvar..."

Jag. Orkar. Inte. 

Bra avrundning

Avslutade helgen med ytterligare något som inte är direkt vanligt hemma hos oss (helgens tema, verkar det som) och som var rätt länge sedan det hände. Ett glas vin, bara vi två och bara så där. Inga barn ute på vift, inga skjutsningar, inga planer, så vi slog till. En god söndagmiddag med hela familjen samlad. Härligt!

Vår i sikte!

Trots lätt bakslag och kyla nu i helgen (även om det så klart inte går att jämföra med förra året), så tror jag ta mig tusan att den är här. Nu är i alla fall vårens första fröer sådda. Spänningen är olidlig!