Kär bror har många namn

Viktor till storebror: Muffe!

Rasmus: Ja

Ludvig: Nej Diktor, han heter Mammus.

:-D Mammas älsklingar!

Gåsfeber

Vår helg på ett ungefär.

1. Sjuka barn, småhängig mamma. Feber, nysningar, hosta, kli i halsen, huvudvärk, snurrig skalle. Soffhäng med täcke, gos och en massa filmer.  

2. Betydligt roligare del. Gåsmiddag. Fantastiskt gott och trevligt som alltid.

Talk to me Goose!

(och ja, vi är medvetna om att det är självaste stjärten han talar med och att han inte lär få några vidare bra svar därifrån. En miss som vi upptäckte när bilden redan var tagen och som även söt-Anja var snabb att lägga märke till) 

Moa

Jag säger bara det. Moa!

Som jag har längtat

Trevlig fredagkväll!

Dagens skratt

...kan jag ju också dela med mig av. En liten rolig historia som jag hittade när jag googlade efter roliga knep- och knåpgrejer åt eleverna:

Två päron satt på en gren. Det ena ramlade ner. Då sa det andra: "Moget".

:-D God natt!

Det går bra nu

Känns bra nu. På riktigt.

Bra vecka.

Har gjort nyttiga och roliga saker med ungarna i skolan. Haft mejeri och tillverkat smör och färskost. Bra, kul och (bre)gott! Haft mattestationer med tema volym. Vatten och makaroner i hela klassrummet. Men även glada barn som förhoppningsvis lärt sig en del på kuppen. Skrivit gemensam kosaga. Haft långa högläsningsstunder. Skrivit luciaprogram och påbörjat repetitionerna.

Hunnit träna hela tre pass redan denna vecka. Vad kul det är och vad bra jag mår av det. Så sällan det hinns med...

Sovit okej, t.o.m. bra. Lyckan i det. Obeskrivlig.

På minussidan ligger att jag knappt hunnit träffa familjen alls i veckan. Som vanligt nackdelen när det de andra bitarna flyter på bra.

Imorgon fredag. Fredagsmys. Då tar vi igen den missade tiden. Sushi, soffan, Idol och Modern Family. På lördag gåsmiddag. På söndag förhoppningsvis ännu ett gympapass.

Det går bra nu.

Det finns inget bättre, än när det vänder

En textrad skriven av fenomenale Peter LeMarc.

Även ett konstaterande om en känsla som infinner sig ibland. Hos många. Hos mig. Emellanåt. Då och då. Typ idag.

Jag vet inte om jag riktigt vågar tro´t, men kanske kanske att det vänt lite. För första gången på LÄNGE känner jag idag en smula hopp, lust, tro, glädje, ork och energi. Vi snackar inte Mary Poppins-skutt, Ronja-tjut och Halleluja-moments, men vi snackar hakan över.  Djupa andetag utan kallsupar och svidande lungor. Tankeverksamhet utan tankevärksamhet. Öppna ögon utan tårar som grumlar. Framåttänk.

Det kan vara det att vår resa närmar sig och att jag faktiskt, äntligen, på riktigt, börjar våga tro att den verkligen kommer bli av. Niklas och barnen planerar för fullt, jag har inte riktigt kommit dit än. Amanda räknar ner varje dag och ger oss regelbundna rapporter. Idag fem veckor prick. Det kan vara det.

Det kan vara att  luciarepetitionerna nu är i full gång och lyser upp i den mörkaste av årstider. Det kan vara det.

Det kan vara att jag idag, när jag sent omsider släpade mig hem, blev bjuden på fantastiskt god köttfärssås av fantastiskt fin man. Det kan vara det.

Det kan vara eleverna, kollegorna och ledningen, som gör att jag orkar fortsätta tro på och kämpa för den verklighet som så många idag gör allt för att svärta ner, ifrågasätta och smutskasta. Det kan vara det.

Det kan vara familjen. Det enda som i slutändan, vilket jag tenderar glömma ibland när det känns som allra tyngst, betyder någonting. Det kan mycket väl vara det.

Jag vet att det lätt ändras igen, och jag vet att jag ingalunda är över det jobbiga. Det har varit en tung höst. På många sätt. Men idag väljer jag hoppet, lusten, tron, glädjen, orken och energin.

Ibland vänder det. Det finns inget bättre.